Studie- och yrkesvägledning i skolan brukar benämnas både som vid och snäv. Den vida bemärkelsen, som är i fokus i den här studien, innebär all verksamhet som bidrar till att eleverna får kunskap och färdigheter för att kunna göra val, som till exempel att utveckla sin självkännedom, lära sig om mer om arbetslivet och utbildningar eller att göra studiebesök. Ända sedan 1940-talet har det funnits en ambition att studie- och yrkesvägledningen ska vara hela skolans ansvar, men i praktiken har det aldrig riktigt sett ut så.
Syftet med studien är att med utgångspunkt i styrdokumenten undersöka hur några lärare och studie- och yrkesvägledare på högstadieskolor a) tolkar intentionerna med studie- och yrkes-vägledningsuppdraget i den vida bemärkelsen och b) hur de beskriver att vägledningsuppdraget iscensätts. Studien teoretiska utgångspunkt utgår från en socialkonstruktivistisk ansats, läroplansteori samt begreppet svårbemästrade problem. Undersökningen har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med sex grundskollärare och tre studie- och yrkesvägledare.
Studiens resultat visar att det är viktigt att studie- och yrkesvägledning ses som hela skolans ansvar, men även att det är ett svårbemästrat problem med de konsekvenser som detta ger upphov till. Slutsatser som kan dras är att styrdokumenten inte uppfattas vara tillräckligt tydligt utformade, att lärare och rektorer inte känner till tillräckligt mycket kring studie- och yrkesväglednings innehåll, att de saknar utbildning inom dessa områden samt att förutsättningar på de olika skolorna ser olika ut. Ytterligare en slutsats är att det inte finns någon generell lösning på hur man kan hantera studie- och yrkesvägledningen i den vida bemärkelsen, som ett svårbemästrat problem, eftersom olika elever behöver olika mycket stöd. En annan slutsats är att styrdokument iscensätts olika i olika klassrum, eftersom olika lärare tolkar dessa olika samt att eleverna i varje klass är olika.