Agila modeller och metoder har funnits länge i många branscher, så även reklamfilmsproduktion. Inom audiovisuell produktion i allmänhet och reklamfilmsproduktion i synnerhet finns det en tro på att ett visst system gör arbetssättet agilt. Agilitet är dock inte alltid agilt. I denna undersökning av arbetssätt som används inom reklamfilmsproduktion och inte bara om industri och IT så visar det i sig att agila modeller och metoder inte alltid fungerar som de borde. Hybrider skapas därför mellan olika agila och sekventiella arbetssätt för att hitta något som fungerar för olika projekt. Genom metaanalysen av dokumentation så framkom det att det är många hinder på vägen för att införa nya arbetssätt och få det nya att fungera. Det finns idag ingen standardiserad modell för reklamfilmsproduktion. Inte heller nomenklatur finns standardiserad på något sätt för projekt och produktioner, inte ens för olika delar av en och samma produktion är arbetssätt och nomenklatur standardiserad. Allt detta har skapat en förvirring hos medarbetare som påverkar projekten. Kommunikation är den viktigaste aspekten av att få ett projekt och fungera. Kunskap och förståelse för hur, vad, när och varför modeller och metoder är skapade ger insikt för varje medarbetare som då kan följa arbetssättet. Det i sin tur ökar effektiviteten för individen och projektet. I denna uppsats skapas en ny grundläggande modell för audiovisuell produktion som hanterar de svårigheter som finns i nuvarande arbetsmodeller.