I vår inledande studie, Läsfrämjande undervisning i gymnasieskolan (2023), genomförde vi en systematisk litteraturstudie om läsfrämjande undervisning och fann att högläsning för gymnasieåldern inte är lika vanligt förekommande som andra läsmetoder. Denna observation väckte vår nyfikenhet och ledde oss till beslutet att med en kvalitativ ansats undersöka hur svensklärare ser på högläsning i sin undervisning på gymnasiet och hur de relaterar sin syn till sina undervisningsmetoder. Vi valde att genomföra individuella semistrukturerade intervjuer med tio verksamma lärare inom gymnasieskolan. Utifrån nio frågor om högläsning och läsning träffade vi lärarna individuellt under cirka 30 minuter. Efter intervjuerna har vi transkriberat och analyserat inspelningarna. Vi kategoriserade och sammanställde sedan intervjuerna för att bättre förstå lärarnas synpunkter och tillvägagångssätt. Alla de intervjuade lärarna säger sig använda högläsning som en metod i sina klasser. Lärarna anser att högläsning främjar läsförståelsen, men också att det är en metod som lugnar klassen, och skapar en gemenskap. Högläsning ses som en social aktivitet som stärker lärandet och det framkom att svenskämnet också kan ses som ett hantverksämne vilket lärs ut bäst genom att praktisera det tillsammans genom högläsning.