Syftet med det här examensarbetet är att studera hur sex förskollärare anser att de använder högläsning som ett pedagogiskt verktyg för lärande och språkutveckling för barn i förskolan.
Att högläsning sker på förskolor är för många en självklarhet. Högläsning är en givande och språkstimulerade aktivitet som på de flesta förskolor ses som en daglig rutin. Forskning visar dock på att många förskollärare ser högläsning som vila, tidsfördriv och för att frigöra personal i stället för den pedagogiska verksamhet den bör betraktas som om den ska vara betydande för barns språkutveckling. För att uppnå studiens syfte användes kvalitativa intervjuer som metod, där det insamlade materialet från sex förskollärare analyserades utifråndet sociokulturella perspektivet, tidigare forskning samt relevant litteratur inom ämnesområdet.
Studiens resultat tyder på att informanterna är medvetna om vikten av högläsning, men att flera av dem har sina planerade högläsningsstunder efter lunch där vila är huvudsyftet, och några samtal och diskussioner kring boken inte är prioriterat. De flesta informanterna anser att de använder högläsning som ett pedagogiskt verktyg, men påtalar att de utmaningar som finns i dagens förskola gör att högläsning inte används så mycket som är önskvärt.