Den senaste PISA-mätningen uppvisade de lägsta siffrorna sedan mätningens start år 2000 när det kommer till läsförståelse. Läsmotivation är en viktig del i att få barn och ungdomar att läsa litteratur och således utveckla läsförmågan, läsförståelse innefattat, och är därmed relevant inom svenskdidaktik. Mot bakgrund av detta syftar denna studie till att undersöka hur en grupp svensklärare beskriver hur de i undervisningen arbetar med att främja elevers läsmotivation. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med 11 lärare i årskurs 7–9. Resultatet visar att lärarna upplever att såväl läsmotivation som läsförståelse idag är bristande och många av lärarna beskriver också hur de anpassar sin undervisning utifrån det. De mest framträdande metoderna i undervisningen, utifrån lärarnas beskrivningar, är att arbeta gemensamt med litteraturen, både när det kommer till läsningen i sig och uppgifterna kopplade till den. Litteraturen i sig och dess innehåll är även av vikt där lärarna bland annat framhåller att det är viktigt att hitta litteratur som intresserar och relaterar till eleverna, samt litteratur av rätt svårighetsgrad. Det resultat denna studie pekar på är relativt överensstämmande med den tidigare forskningen som lyfter såväl gemensam läsning och vikten av att använda litteratur som passar eleverna. Många av undervisningsmetoderna lärarna nämner kan relateras till den motivationsteori som används i denna studie, Self-Determination Theory, som framhåller att det för motivationen är viktigt att elever får känna att de lyckas och därmed känna kompetens, samt att elever motiveras av att känna samhörighet.