Vilka sorts begränsningar upplever kvinnliga bluesmusiker inom den svenska bluesscenen? Hur påverkar kön kvinnliga bluesmusikers möjligheter att nå framgång inom genren? Har deras upplevelser förändrats under deras år som aktiva och i så fall hur? Under denna uppsats analyserar jag kvinnliga bluesmusikers erfarenheter inom den svenska bluesscenen. För att samla in data har sju djupintervjuer med kvinnliga bluesartister. Analysen har strukturerats i tre återkommande teman. Första temat är bemötande. Många av informanterna upplevde att tveksamheten hos publiken kring deras musikaliska erfarenheter grundas redan vid motpartens uppfattning av att dem är kvinnor, detta tema har analyserats med hjälp av Bourdieus bok ”den manliga dominansen” där maktpositioner har varit ett centralt begrepp för analysen. Andra temat handlar om representation som möjligt att etablera inom den svenska bluesen. Dem flesta informanterna upplevde att representation är en viktig del för att kunna ta steget in en otroligt mansdominerad genre. Tredje temat handlar om ”Bluespoliser” vilket är ett uttryck som framkommit under de genomförda intervjuerna. Med bluespoliser avses personer som kommer fram och kommenterar eller tillrättavisare artistens framförande, det ”korrekta” traditionella spelsättet inom blues. Analysen visar att kvinnliga bluesartister upplever begränsningar i sin etablering inom bluesscenen, exempelvis i form av bemötande från omgivningen. I intervjuerna nämns även att Metoo har haft en positiv inverkan på möjligheten att etableras sig.