Frågor som relaterar till ADHD är vanligt förekommande i den svenska samhällsdebatten. Det är därför intressant att studera hur funktionsnedsättningen visas i populärkulturen, närmare bestämt i film. Uppsatsens syfte var att synliggöra hur representationen av ADHD kan se ut i film med utgångspunkt i andrafiering. Detta gjordes genom att analysera de tre filmerna, The Selfish Giant (2013), Så jävla easygoing (2022) och Charlie Bartlett (2007). Detta då samtliga hade en huvudkaraktär med ADHD. Uppsatsens tankesätt och struktur utgick i stort från Fiskes (1984) binära oppositioner. Resultaten av analysen visade att ADHD andrafieras i film. Samtliga av de karaktärer med ADHD som analyserades hade problem med sociala normer, dysfunktionella familjer och hamnade lätt i brottslighet. Deras funktion i filmerna var även att utveckla andra karaktärer snarare än sig själva.