In this article we point out why social workers and treatment staff must have knowledge of how to identify emotions, understand their own emotions and understand the emotions they elicit in others as a prerequisite for successful rehabilitation. In particular, the emotions of shame and pride play a crucial role in the interaction between social workers and clients. There is currently a need for empirically applicable models that facilitate social workers and therapists in institutional care to identify shame and pride in the interaction with clients. Here we provide a model that can be used to analyze the quality of the social bonds between treatment staff and young clients in institutional care. Institutionalized treatment of young people is often based on an asymmetrical power relationship and the transformation of deviant young people’s identity into normal ones. This is fraught with risks, as the power imbalance can preserve and reinforce deviant identities. To encourage the emergence of a normalized identity, the client's good qualities must form the basis of treatment. Greater understanding of the emotions evoked in a treatment situation is necessary for successful rehabilitation.
I denna artikel pekar vi på varför socialarbetare och behandlingspersonal måste ha kunskap om hur man identifierar känslor, förstår sina egna känslor och förstår de känslor de framkallar hos andra som en förutsättning för framgångsrik rehabilitering. Särskilt känslorna skam och stolthet spelar en avgörande roll i samspelet mellan socialarbetare och klienter. Det finns för närvarande ett behov av empiriskt tillämpbara modeller som underlättar för socialarbetare och terapeuter inom institutionsvård att identifiera skam och stolthet i interaktionen med klienter. Här presenterar vi en modell som kan användas för att analysera kvaliteten på de sociala banden mellan behandlingspersonal och unga klienter inom institutionsvården. Institutionsvård av ungdomar bygger ofta på ett asymmetriskt maktförhållande och på att avvikande ungdomars identitet omvandlas till en normal identitet. Detta är förenat med risker, eftersom maktobalansen kan bevara och förstärka avvikande identiteter. För att uppmuntra framväxten av en normaliserad identitet måste klientens goda egenskaper utgöra grunden för behandlingen. En ökad förståelse för de känslor som väcks i en behandlingssituation är nödvändig för en framgångsrik rehabilitering.