Detta examensarbete handlar om att skapa mer kunskap om hur lärare till elever i årskurs 1–3 använder undervisning för att kunna bedöma elevers algebraiska tänkande. Intresset för ämnet väcktes bland annat genom erfarenheter från VFU-perioder och arbete i skolan där vi upplevde att algebran var frånvarande i matematikundervisningen. Vid påbörjat arbete kring ämnet utvecklades intresset vidare eftersom den tidigare forskning är begränsad. Undersökningen i detta examensarbete bygger på det sociokulturella perspektivet och en fenomenografisk forskningsansats med utgångspunkt i semistrukturerade intervjuer. I intervjuerna har det ingått fyra legitimerade lärare i årskurs 1–3. Utifrån intervjuerna användes en fenomenografisk analysmetod där svaren kategoriserades. Kategorierna gav sedan ett resultat som visar att variation i undervisningen är avgörande för att både kunna utveckla och bedöma elevers algebraiska tänkande. Resultatet visar också att lärarna verkar sträva efter variation i undervisningen men att tidsbristen är en del av att detta inte sker systematisk. Dessutom visar resultatet en önskan, från de deltagande lärarna, om mer stöd i bedömningen av algebraiska färdigheter och algebraiskt tänkande. Tidigare forskning kring ämnet algebraiskt tänkande kopplat till bedömning är begränsad och därför är även diskussionen tämligen begränsad.
Matematik