Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tre grundskolelärare vid tre olika svenska skolor beskriver och resonerar kring sin användning av pedagogiskt transspråkande, samt deras upplevelser av eventuella svårigheter och utmaningar med denna användning. Undersökningen gjordes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärarna, vilka analyserades med hjälp av textanalys.
Flera kopplingar kunde göras mellan lärarnas utsagor och läraruppfattningar kring transspråkande som urskilts i tidigare studier, liksom teoretiska perspektiv på transspråkande och pedagogiskt transspråkande. Resultatet visar att lärarna betraktade elevernas språk som resurser i undervisningen, samt i olika hög grad som ett identitetsstärkande verktyg. Samtliga lärare upplevde att pedagogiskt transspråkande påverkade deras undervisning och elevernas inlärning positivt. Följande upplevelser av utmaningar och svårigheter med pedagogiskt transspråkande lyftes av lärarna: elevers ojämlika möjligheter att dra nytta av transspråkande, att elever och vårdnadshavare kan göra motstånd mot transspråkande, att transspråkande kan utgöra ett hinder för inlärning av svenska, att transspråkande är ett tidskrävande arbetssätt samt att transspråkande innebär en risk för att läraren förlorar kontrollen över undervisningen. Vidare visar resultatet att det finns problematiska aspekter av lärarnas användning av pedagogiskt transspråkande vad gäller deras möjlighet att erbjuda eleverna jämlik stöttning och lika stort utrymme för samtliga elevers förstaspråk i undervisningen. Utifrån resultatet dras slutsatsen att pedagogiskt transspråkande eventuellt inte lämpar sig för elevgrupper där det råder stor obalans mellan antalet talare av de förstaspråk som finns representerade bland eleverna. En annan slutsats som dras är att pedagogiskt transspråkande möjligen inte lämpar sig för lärare med ett stort kontrollbehov.