Syftet med den här studien är att undersöka hur bildlärare ser på bildkommunikationens roll i bildämnet. Ambitionen är att ta reda på hur lärarna didaktiskt förhåller sig till de kommunikativa aspekterna som ingår i kursplanen och hur dessa aspekter förhåller sig till övrigt innehåll i undervisningen. Semi-strukturerade intervjuer har genomförts med fyra bildlärare och dessa har varit utspridda i olika områden inom Stockholms län. I resultatet framgår det att informanterna både har positiva och negativa uppfattningar om de kommunikativa aspekterna i undervisningen. Det framstår som att bildkommunikationen får alldeles för lite utrymme, vilket beror på faktorer som tidsbrist, elevernas traditionella uppfattningar om ämnet och utmaningar kring att eleverna är resultatstyrda. Ämnesövergripande arbetssätt framstår däremot som lyckade arbetsmoment där eleverna får relatera till olika sammanhang och uttryckssätt. Vid ämnesövergripande arbetssätt visar eleverna ofta en förståelse för att bild också handlar om att kommunicera och inte enbart framställa estetiskt tilltalande bilder. Flera lärare betonar dock hur viktigt det är med det praktiska arbetet och att tiden därför inte räcker till för att inkludera bildkommunikationen i den utsträckning som de önskar. Det sociokulturella perspektivet som utgör studiensteoretiska ram, betonar att tänkandet står i nära relation till språket och våra kulturella erfarenheter (Vygotskij 1999, s. 29–30). Lärande sker genom mediering som innebär att vi använder oss av materiella och sociala redskap i samverkan när vi lär oss nya saker (Säljö 2017, s. 253). Resultatet visar på den sociokulturella teorins relevans, eftersom eleverna får kognitiv stimulans när bildkommunikation integreras med praktiska värden i bildundervisningen.