Syftet med denna uppsats är att ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka hur modersmålslärare i ämnet arabiska på högstadiet förhåller sig till transspråkande -Translanguaging – en praktik som tillämpas i en tvåspråkig undervisningsklassrum. Transspråkande används också som ett pedagogiskt sätt att ta tillvara elevernas språkliga och kulturella erfarenheter i modersmålsundervisningen. För att undersöka transspråkande i modersmålsundervisningen utgår studien från Garcías (2009) förståelse av transspråkande (García, 2009). Det undersöks också hur transspråkande tillämpas i undervisningen utifrån lärarnas förhållningssätt och olika val och arbetssätt för att utveckla den muntliga förmågan på modern standardarabiska, utifrån diglossisituationen inom arabiska som ett språk med olika språkiga varieteter. I denna studie undersöks hur lärarnas växling medvetet eller omedvetet mellan olika språkvarianter och möjligheter som eleverna får att växla mellan modern standardarabiska, dialekter och andra eventuella språk synliggörs som transspråkande undervisning. För att uppnå syftet med studien tillämpades en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fem verksamma modersmålslärare på högstadiet för att synliggöra lärarperspektivet. Resultatet visar att modersmålslärarna är till en övervägande del positiva till användning av transspråkande och ser det som ett sätt att kunna tillvarata elevernas språkliga erfarenheter som en resurs i undervisningen. Växling mellan moderns standardarabiska och taladspråk och lärarnas didaktiska metoder visade vara transspråkande pedagogisk undervisning som ger eleverna förutsättningar och möjligheter att utifrån sina dialekter utveckla sitt språk muntligt i interaktionen i klassrummet med läraren och mellan eleverna.