Uppsatsens syfte är att ur ett sociokulturellt perspektiv synliggöra hur ett antal vuxna svenska som andraspråkselever och deras sva-lärare förhåller sig till digitala verktyg. I uppsatsen undersöks vilken inställning som finns, hur digitala verktyg uppges användas och om elever och lärare anser att digitala verktyg upplevs motiverande för eleverna. En enkätundersökning genomfördes för att synliggöra elevperspektivet och kvalitativa forskningsintervjuer utfördes för att undersöka lärarperspektivet. Resultatet visar att eleverna och deras sva-lärare förhåller sig positivt till digitala verktyg. Flera fördelar lyfts kopplade till andraspråksutvecklingen. Däribland att digitala verktyg underlättar ordinlärningen och gynnar de kommunikativa förmågorna genom att främja kommunikation. En slutsats av lärarperspektivet är att hur digitala verktyg används påverkar huruvida det hjälper eller stjälper. Elevperspektivet visar inte på liknande utfall, vilket kan tyda på omedvetenhet. Resultatet visar att eleverna och lärarna anser att digitala verktyg används som en integrerad del av undervisningen. Avseende användningen av digitala verktyg ger eleverna uttryck för att delaktighet genom självbestämmande är viktigt. Lärarna framhåller svårigheterna med att tillämpa självbestämmande eftersom samtliga elever ska dra nytta av undervisningen. Digitala verktyg upplevs motiverande för eleverna, dels eftersom digital kompetens krävs i dagens samhälle enligt lärarna, dels då eleven kan ta till sig undervisningsinnehållet bättre enligt både eleverna och lärarna. Uppsatsen bidrar med fördjupad förståelse för vuxna andraspråkselevers användande av digitala verktyg.