Syftet med uppsatsen är att undersöka fyra gymnasielärares pedagogiska grundfilosofi och hur denna filosofi påverkar deras undervisning i Mänskliga Rättigheter i samhällskunskap A. Materialet i denna uppsats är fyra gymnasielärare och tillvägagångssättet är kvalitativa intervjuer. Den tidigare forskning som vi utgår ifrån är Stefan Sellbjers bok Real Konstruktivism samt Folke Vernerssons bok Undervisa om samhället Didaktiska modeller och läraruppfattningar. Tolkning av oklart formulerade styrdokument ger lärarna stort tolkningsutrymme och detta kan bli ett problem i skolan då eleverna ska få en likvärdig utbildning. I undersökningen framkom det skillnader i hur de fyra lärarna, två på Falu Frigymnasium och två lärare på Högbergsskolan gick tillväga gällande undervisning och planering av Mänskliga Rättigheter. Det är även stora skillnader mellan de intervjuade lärarna och lärarna i den tidigare forskningen, gällande utbildningsfilosofi. Våra undersökta skolor kunde kopplas till utbildningsfilosofierna progressivismen och rekonstruktionismen. Lärarna i den tidigare forskningen kopplas till största delen till essenialismen. Undervisning om Mänskliga Rättigheter handlar om att det är viktigt att eleverna inte bara får läsa om demokrati och Mänskliga Rättigheter utan att även få omsätta det i praktisk handling. För att få bra och fungerande demokrati i skola är det viktigt att utveckla elevers förmåga att vilja ta personligt ansvar. Att eleverna har tillgång till flera olika faktakällor och att undervisningen anpassas efter elevernas förståelse och intresse. En förutsättning är då att arbetet i skolan bedrivs i demokratiska former.