I Törnskogstunneln, Stockholm som är en del av det pågående vägprojektet Norrortsleden ska de sista delarna injekteras (dvs. man pumpar in ett material i berget genom borrade hål i tunnelkonturen för att täta vattenförande sprickor för att förhindra inläckage i tunneln) med ett nytt injekteringsmedel i tunneldrivning, nämligen silikasol, eftersom en teststräcka på 100 m under 2005 ansågs vara lyckad. Denna rapport har följt upp den nya sträckan som är ungefär 400 m lång för två tunnelrör, för att se om silkasol tätar bättre än cementen som blev utbytt. De grunddata som beräkningarna och slutsatserna bygger på är vattenförlustmätningar som gjorts före och efter injektering. 22 stycken skärmar analyserades, 6 av dem var förinjekterade med cement på grund av att det var för höga vattenförluster. Jämförelse har i de fallen gjorts mellan cementskärmar och silikasolskärmar av data från vattenförlusten och den omkringliggande geologin (bergtäckning, sprickor m.m.). Ett konkret svar har inte rapporten kommit fram till, då mer studier skulle ha behövts på materialens inträngningsförmåga och en utförligare sprickanalys. Med de data som finns så har det visat sig att silikasolen har statistiskt sett tätat bättre än cementen, men den har även de tre högsta vattenförlusterna efter injektering inklusive dess kontrollskärmar. Att silikasolen tätat bättre kan bero på att sprickorna i berget är mindre än 0,5 – 1 mm vida, vilket cementen inte klarar av att täta. Silikasol klarar av sprickor ned till en vidd av 0,000014 mm. Men detta är bara teorier och har ej bekräftats av denna rapport.