Syftet med examensarbetet var att belysa problematiken kring kylsträckan. För att kunna avgöra vilka kvaliteter man bör lägga in extra resurser på, är det viktigt att veta det totala antalet band som gjorts. Diagrammet jag fått fram visar ett totalt sammantaget resultat av de mest felkylda banden i antal. Jag har infört de egna beteckningarna absolut-% och relativ-%, eftersom det inte räcker med att man vet hur stor del av alla kylfel ett visst stål står för. Absolut-% visar hur mycket av en viss stålsort som blir fel. Relativ-% är hur stor del av alla kylfel som är just av den aktuella kvaliteten. Vilka av kvaliteterna man bör rikta in sig på är främst en ekonomisk fråga. Om den absoluta frekvensen är så hög som 17,3% kanske hela vinsten på sortiment uteblir och man bör låta bli att tillverka dessa. Det kanske är bättre att gå in för att jobba med de som har hög relativ felfrekvens, eftersom de är så vanligt förekommande och står för en större kostnadsbesparing. Stålkvaliteten ÄS 63039 har visat en mycket varierande långtidsadaption (LTAD) under 2005. Detta behöver inte vara konstigt, eftersom varje ÄS innehåller flera tjockleksgrupper. Att tjockare band kräver mer vatten än tunnare band är lätt att förstå, men i detalj är sambandet inte helt utrett. Vattenmängden som används har också ett nära samband med temperaturen på kylvattnet och tenderar tyvärr till att vara säsongsberoende. Syres löslighet i vatten är ett mått på kylförmågan, om man ser detta ur termodynamisk synvinkel. Den undersökning jag gjorde var en interpolation av de värden jag hade i tabell för syres löslighet i vatten. Slutsatsen man kan dra är att SMS-koefficienterna och testet mot syres löslighet i vatten av olika temperaturer stämmer väl överens, vilket tyder på att det hela är korrekt kompenserat. En förutsättning för rätt kylförmåga är dock att det finns tillräckligt med vatten i tanken. Ett försök med Schaeffler diagram gjordes då detta skulle kunna kontrollera relevansen av olika ekvivalenter, som används av SSAB för att beskriva likartade kvaliteter och få ner antalet adaptionsgrupper. Skillnaden i molybdenhalten antogs ha stor betydelse. Försöket visade dock inget förutom att de två stålkvaliteter vi jämförde mot varandra hamnade nära varandra i diagrammet, fast i ”felaktigt” martensistiskt område. Via Termo Calc har två fasdiagram för ekvivalenterna tagits fram och analyserats. Där ser de ekvivalenta ut. Ett speciellt försök gjordes slutligen som gick ut på att ta reda på hur mycket molybdenhalten påverkar härdbarheten för ÄS:en. ÄS 63046 har en härdbarhetsfaktor som är nästan 30% högre än ÄS 63039. Så stor skillnad borde innebära att dessa ÄS inte är ekvivalenta, utan bör kylas olika.