Bakgrund och problemformulering: Befolkningen i Sverige blir allt äldre. I och med äldrereformen som infördes på 90 talet dör allt fler människor i hemmet eller i särskilda boenden. Den palliativa vården har högsta prioriteringsgrad i Sverige vilket medför att det ställs krav på att vården bedrivs inte bara i sjukhusmiljö utan även i egna hem och särskilda boenden. Den palliativa vården syftar till att lindra fysiska, psykosociala och emotionella problem. Vården bedrivs av multiprofessionella team där sjuksköterskan har helhetssynen på patienten. Döden är oåterkallelig och unik för både patienten och närstående. Döden är även ett ämne som är omgärdat av tabun och myter och sjuksköterskorna ställs ofta inför svåra situationer. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av den palliativa vården kring döendet. Metod: Sex öppna intervjuer gjordes med sjuksköterskor som arbetade dag eller natt inom slutenvården och i avancerad sjukhusansluten hemsjukvård i Stockholmsområdet. Resultat: Sjuksköterskorna trivdes med arbetet och med teamet. Trots att det många gånger var påfrestande och sorgesamt kunde de uppleva att det var utvecklande både för deras yrkeskunnande och för deras personliga utveckling. Sjuksköterskorna var hängivna och ville skapa en god död genom att tillfredställa patienternas behov av symptomlindring och de närståendes behov av stöd. De egenskaper som sjuksköterskorna behövde för att kunna ge en god omvårdnad var självkännedom och livserfarenhet. De använde sig ofta av dold kunskap och intuition för att bedöma patienter och närståendes behov. Denna kunskap menade sjuksköterskorna erhölls genom samlad erfarenhet av att vårda döende personer. När sjuksköterskorna tog hand om den döda kroppen behandlade de den med vördnad och respekt som om det fortfarande var en levande patient. De var måna om att skapa något etiskt och en fridfull stämning kring dödsbädden så att de närstående kunde få ta ett minnesvärt farväl.