Det övergripande syftet är att beskriva diskurser gymnasie¬ungdomar med mångkulturell bakgrund kan ha att hantera och hur ungdomarna anger att de hanterar olikheter mellan diskurser. Följande konkreta frågeställningar utformas: Hur beskriver de intervjuade eleverna sina föräldrars syn på den svenska skolan? Vilka strategier använder sig intervjupersonerna med mångkulturell bakgrund av för att hantera situationen? Sex gymnasieungdomar intervjuades i halvstrukturerade samtal som skrevs ut och tolkades hermeneutiskt. En anpassnings¬diskurs och en auktoritär diskurs framträdde i materialet. I anpassnings-diskursen diskuteras inordning, undvikande, uppgivenhet, motstånd och maktlöshet. Uppgivenhet och maktlöshet förekommer hos de elever som tydligast misslyckats i skolan. I den auktoritära diskursen talas ofta om respekt och föräldrarna och ungdomarna ser problem i skolan som orsakade av lärares förhållningssätt. De såg lösningar som bygger på ett mer auktoritärt förhållningssätt i skolan. En auktoritär diskurs som den som beskrivs i empirin underlättar enligt min mening för konstruktion av individuell oansvarighet alltså en effekt tvärtemot det syfte som den ”vänliga maktutövningen” i den svenska skolan har. Flickorna är kraftfullt begrän¬sade i sin frihet vilket inte pojkarna från samma familjer är. Om det libe¬rala styrsystemet inte uppfattas som tillräckligt repressivt av inter¬vju¬personernas föräldrar kan ungdomarna uppfatta att de har anledning att vara stökiga och det kan också bli en anledning att öka förtrycket av flickor.”Den vänliga styrningen” måste förklaras för föräldrarna och ungdomarna borde få möjlighet att samtala om skillnader mellan kulturerna .