Syftet: Syftet med denna studie var att undersöka vilka förutsättningar och erfarenheter som distriktssköterskor och sjuksköterskor (n=18) i hemsjukvården i norra Dalarna hade för att utföra existentiell omvårdnad till patienter inom palliativ vård. Syftet var dessutom att undersöka eventuella skillnader beträffande erfarenheter och förutsättningar mellan medicinskt omfattande hemsjukvård (MOH) och vårdcentralernas hemsjukvård (VC). Metod: Studien hade en komparativ tvärsnittsdesign med kvantitativ ansats. Datainsamlingen skedde via en semistrukturerad enkät. Kvantitativ data analyserades statistiskt och kvalitativa data genom innehållsanalys. Resultat: Ingen skillnad mellan MOH:s och VC:s förutsättningar att utföra existentiell omvårdnad samt i upplevelsen av hur nöjd vårdgivaren var med sin existentiella omvårdnad kunde påvisas. Däremot fanns skillnader i hur ofta existentiell omvårdnad utfördes inom respektive arbetsplats. Skillnad fanns också mellan deltagare som genomgått specifika kurser respektive ej, i upplevelsen att ha kunskap att identifiera och bemöta existentiella upplevelser hos patienter i palliativ vård. Innehållsanalysen visade att distriktssköterskan måste vara närvarande, kunna bemöta och bekräfta patientens behov för att utföra ett bra arbete. Brist på tid och fokus påverkade vårdsituationen negativt. Joyce Travelbees teori om omvårdnad som en mellanmänsklig process i vilken en professionell sjuksköterskas uppgift var att etablera en mänsklig relation, valdes som omvårdnadsteoretisk förankring. Konklusion: Resultatet åskådliggjorde betydelsen av utbildning för att kunna identifiera och bemöta patienters existentiella upplevelser inom palliativ vård.