Detta examensarbete tittar på hur filmskapare i tre skilda filmproduktioner – The Exorcist, Legend och End of Days - valt att gestalta Satanskaraktärer, med ljud och musik såväl som bild, dialog och handling. Efter en inledande bakgrundsskildring av den historiska utvecklingen av Satan går uppsatsen vidare till en resonerande text kring ondskans natur och slutligen själva analysen av filmerna. Analysen är uppdelad i en övergripande analys kring filmarbetet och dess reception (makroanalys), en djupare analys av handling, bild och det ljudande innehållet (mikroanalys) samt en avslutande diskussion (syntesanalys) där fokus ligger på reflektioner kring ljudets inverkan på gestaltningen av Satan som karaktär, och hur detta förhåller sig till en klassiskt kristen gott-ont-dikotomi. I analysen och de avslutande slutsatserna fastslås att den ljudande gestaltningen av Satan i filmerna visserligen stämmer väl överens med en konventionell och i kristen tradition förankrad uppfattning om Satans gestalt och natur, men att musikaliskt ackompanjemang och visuellt framställande fyller en kosmetisk funktion och kontrasterar mot filmernas i övrigt sekulära framställning av godhet och ondska, där Gud utan undantag är passiv och/eller frånvarande.