I denna artikel argumenterar jag för att etnografisk lingvistik erbjuder ett perspektiv att studera undervisning i sitt sociala och kulturella sammanhang. Med exempel från min skolforskning i Karagwe, Tanzania, visar jag hur ett fenomen i klassrumsinteraktionen har negativ effekt på elevernas inlärande genom att dölja deras verkliga kunskap, eller brist på kunskap, för både lärarna och dem själva. Samtidigt kan jag visa, tack vare det holistiska perspektivet, att detta interaktionsmönster utgör en positiv utvecklingspotential eftersom det också kan ha funktioner som är relevanta för skolan, som att hjälpa eleverna att fokusera på det läraren säger och att aktivera dem. Utifrån detta argumenterar jag för att västerländska forskare bör inta en ödmjuk inställning och ha en beredskap att se traditionella undervisningsmetoder som tillgångar och inte som problem. Det som ur västerländskt perspektiv kan förefalla ha negativ effekt på undervisningen, kan visa sig ha relevans i sitt sammanhang. Jag visar också på frågor inom andraspråksundervisningen i Norden som skulle kunna besvaras med hjälp av etnografi.