Dalarna University's logo and link to the university's website

Brunnen på bosättningen - gårdens och omlandets miljö tolkat utifrån insekt analys - Magnus Hellqvist (Högskolan Dalarna, Naturgeografi, Campus Lugnet, 791 88 Falun) I artikeln presenteras resultatet av insekt analys i ett antal undersökta brunnar från fyra förhistoriska bosättningar och ett medeltida torp i Uppland, sydöstra Sverige. Dateringarna på de förhistoriska boplatserna sträcker sig från neolitisk tid och fram till och med järnålder, men tyngdpunkten i de studerade brunnarna ligger under äldre järnålder och speciellt förromersk och romers järnålder. Brunnen är en anläggning som spelat en mycket viktig roll i bosättningens dagliga liv, både under förhistorisk och under historisk tid och även idag. I undersökningar av brunnar så är analyser av subfossila insektlämningar mycket lämpliga, eftersom brunnen fungerar som en stor fälla för insekter. En viktig del i detta är att insekterna inte nämnvärt påverkas av om brunnen varit övertäckt eller inte. Men brunnar har med största sannolikhet varit övertäckta, men det är en fråga för diskussion, eftersom det i dagsläget inte finns några fynd av detta från förhistoriska brunnar i Sverige. I flera av de provtagna anläggningarna för denna undersökning hittades mycket sparsamt eller inga lämningar av insekter, vilket i huvudsak även gäller fynd av makrofossila växtdelar och annat organiskt material. Detta faktum ska ses i ljuset av att det var goda bevarandeförhållanden i de provtagna sedimenten. Orsakerna till detta kan vara en effekt av brunnarnas användningstid, där de varit i bruk allt för kort tid för att några lämningar ska kunna avsättas. Denna korta användningstid är svår att fastställa, men rimliga orsaker är svag konstruktion på anläggningen, dålig tillrinning och/eller kvalitet på vattnet etc. Det finns flera författare som försökt kategorisera brunnar med utgångspunkt i fyllnadslager eller förekomst av växt- och djurlämningar i brunnen, men i den här presenterade undersökningen används en förenklad indelning baserad på brunnens form och resultatet från insekt analysen. Först, brunnar som primärt blev utnyttjade för vatten till människor. De har alla en mer eller mindre karakteristisk trattform och efter sin användningstid har de fyllts igen av olika lager med fyllnadsmaterial och alternativt kan dessa lager även vara kollapsade brunnsväggar. Som en följd av denna användning hittas de flesta fynden av insekt lämningar i prov taget i botten på dessa brunnar. Den andra typen av brunnar är de som använts primärt för vattenuttag till människor, men som i ett senare skede delvis har fyllts igen och återanvänts som vattenhål för betesdjur. I ett sedimentlager som återfinns högre upp än det ursprungliga bottenlagret återkommer arter av akvatiska insekter, tillsammans med betes- och gödselindikerande arter. Ett typiskt drag för dessa varianter av brunnar i det aktuella området, är att de har konstruerats från två ursprungliga nedgrävningar och/eller brunnar vilka blivit sammanslagna till en större anläggning. I ett fall tycks dessutom det primära syftet från första början varit att skapa ett vattenhål för betesdjur. I anslutning till det undersökta medeltida torpet återfanns en avvikande typ av anläggning, vilken först tolkades som antingen möjlig brunn eller källarförråd/svale. En kartering av jordartsgeologin i området tillsammans med en analys av insektlämningar i prov från anläggningen kunde klart avvisa tanken på att det var en brunn. Trots ett mycket begränsat material och få fynd av insekt lämningar, så stärkte analysen av dessa tolkningen att det rörde sig om ett kallförråd. En inte helt tydlig trend i undersökningen, är brunnens roll i förhållande till de naturliga källor till vatten som finns nära bosättningen. De olika bosättningarna där brunnar undersökts ligger i närheten av vattendrag, där brunnen måste ha fyllt en viktig kompletterande funktion som inte är helt tydlig i dessa fall. Man kan tänka sig ett behov av lättillgängligt vatten via brunnen under vintern, men det kan knappast vara en fullgod orsak då det knappast kan ha varit ett stort problem att slå upp isvakar i ett strömmande vattendrag. Relationen mellan landskapets naturliga vattenkällor och brunnen på bosättningen är ur detta perspektiv inte helt enkel att förstå, men vattnets roll för människor och djurs överlevnad är otvetydig.