"Vad månde bliva av dessa barnen?" David Björling som sångpedagog
Jag ska disputera på en avhandling om David Björlings sångpedagogik. Syftet är att lyfta fram den unikt tidiga sångundervisning han förmedlade till sina söner.
Operatenoren och sångpedagogen David Björling ersatte sin egen avbrutna operakarriär med att utbilda sina söner. Sångundervisningen tog sin början långt före skolåldern och redan vid 3-4 års ålder uppträdde pojkarna med sin far. Den empiriska bakgrunden belyser de landsomfattande konsertturnéer som utfördes med de från början minderåriga sönerna. Mellan åren 1919-1921 genomfördes även en omfattande och framgångsrik USA-turné.
Det didaktiska inslaget i David Björlings sångpedagogik har skapat åtskilliga frågetecken och hans idé med barnsångskolan har förblivit outforskad. De över 800 konserter som David Björling genomförde med sönerna kräver en vetenskaplig genomlysning. Jag vill veta när undervisningen inleddes och med vilka metoder barnen undervisades.
Viktiga nedslag utgör analyserna av David Björlings häfte Hur man skall sjunga och de inspelningar som gjordes av Björlings söner under USA-turnén på Colombia records i New York 1920.
David Björling fick både beröm och kritik. Många lyssnare sällade sig till de beundrandes skara, medan andra menade att barnarösterna snart skulle fördärvas. David Björling var som sångpedagog pionjär på området att utbilda barnröster, man kände inte till några liknande exempel och detta förde med sig en viss skepsis. På grundval av analyserna och recensioner problematiseras David Björlings förmåga att rätt undervisa sina barn.
En avgörande ansats är att söka härleda varifrån David Björling hämtat kunskaper och inspiration till sin barnsångskola. I komparativt syfte arbetar jag därför med hur David Björlings undervisning kan ställas mot generell sångpedagogik, etablerade sångskolor och samtida sångideal.
Mitt metodiska redskap har sin grund i den hermeneutiska tolkningstraditionen och då främst Paul Ricoeurs hermeneutiska position. Min avhandling kan definieras som personhistorisk och bygger på en erfarenhetsnära tolkningsprincip.
Växsjö: Växjö universitet, 2005.