Fonogrammet är i flera avseenden det glömda mediet. Trots att en av de viktigaste kanalerna för bevarande, utveckling och spridning av musik i de flesta genrer under 1900-talet och därefter skedde genom 78-varvsskivor, LP-skivor, EP-skivor, rullband, kassetter och CD-skivor, glöms detta medium ofta bort i mer generella diskussioner om medierna och deras betydelse. Likaså glöms fonogrammet inte sällan i motsvarande diskussioner om 1900-talets musiksamhälle. Men detta medium satte på ett avgörande sätt sin prägel på all musik under 1900-talet. I Sverige spelade t.ex. skivbolagen och Sveriges Radio en avgörande roll för hela musiksamhället som producenter av fonogram långt före det ”Svenska musikundret”, som kan sägas ha grundlagts redan under första världskrigets dagar och som tog ordentlig fart i slutet av det andra världskriget. Intressant nog var det periodvis inte inom populärmusikproduktionen som den mest innovativa tekniska och fonogramspecifika utvecklingen utspelade sig, utan snarare inom produktionen av konstmusikfonogram. Det producerades under 1950-, 60- och 70-talen i Sverige av svenska skivbolag tekniskt och auditivt avancerade inspelningar på tusentals LP-skivor, med ett stort antal verk av svenska tonsättare, där inspelningarna kopplades till ett grafiskt nytänkande där multimediala estetiska strategier präglade konvolut och konvolutkommentarer. Ett antal viktiga inspelningar och fonogram, liksom en analysmodell för fonogrammet som Multimedial Musikprodukt, kommer att presenteras under föredraget.