Salongkulturen i Falun under 1800-talet är en obeforskad del av bergsmannakulturen och gruvsamhället kring Falu gruva. Med målet att ge en fördjupad vetenskaplig belysning av Falusalongerna som kulturellt centrum avser projektet att undersöka det kulturella och pedagogiska arv som salongkulturen härbärgerar. I fokus står salongernas idéspridande funktion kring utbildningsfrågor, bildning och kultur. Projektet baseras på Johan Henrik Munktells (1804-1861) bildningsresor under det tidiga 1800-talet. Källmaterialet bygger på en brevsamling från 1828-30. Resebreven utgör ett orört historiskt material med unika skildringar från Berlins kultur- och salongsliv. Huvudsyftet med Johan Henrik Munktells bildningsresa var dock att studera de nya metoderna inom papperstillverkning vilket per automatik sätter in salongslivet i ett större idéhistoriskt perspektiv. Munktell beskriver inte bara de kontinentala kultur- och salongsmiljöerna, han skildrar den industriella utvecklingen framförallt i Tyskland men också andra länder som Italien, Schweiz och Frankrike i början av 1800-talet. Munktells reseskildringar, skrivna på Grycksbo bruks eget handgjorda finpapper, speglar tidens civilisatoriska och kulturella framsteg samtidigt som det tidstypiska livet i Falun framträder. Inspirerad av Berlins främsta salonger och de tidiga uppsalasalongerna skapade han en salong med stort inflytande över den industriella och kulturella utvecklingen i Sverige. Vid sidan om vetenskap och teknik blev den munktellska salongen en samlingsplats för samtalet om hur utbildning och musikliv skulle organiseras. I gästlistan framträder uppsalasocieteten tillsammans med bergsmän, kulturpersonligheter och färgstarka reformpedagoger inom skola och utbildningsväsende. Salongen är en rumslighet som förenar det offentliga och det privata. I sin betydelse för den borgerliga samhällsutvecklingen har salongkulturen som begreppsligt kontinuum ansetts bespegla modernitetsbegreppet.