En numerisk studie av möjligheten att öka årsutbytet från solcellspaneler genom att använda underliggande tillsatsreflektorer har genomförts. Studien baseras på solstrålningsdata för Stockholm 1983-1991. Beräkningar har gjorts dels genom att beräkna den totala årliga energimängden som träffar panelen, dels den energimängd som träffar panelen om endast jämn belysning tillåts. Dessa två modeller antas motsvara de energimängder som kan tillvaratas av paneler av tunnfilmstyp respektive traditionella paneler uppbyggda av kristallina kiselceller. Om tillsatsreflektorn antas ha hög spekulär reflektans (rspec = 0.8) kan den årliga energimängden ökas med upp till 25 % med tillsatsreflektor. Denna ökning kan dock bli avsevärt större ifall reflektorn tillåts ändra lutning två gånger per år; 30-37% ökning ifall reflektorlängden är 2-5 ggr panelbredden. Fler lutningsändringar än 2 per år ger endast marginella ytterligare ökningar av den instrålade energimängden. Resultatet blir betydligt sämre då endast jämn belysning kan tillgodogöras av panelen jämfört med då ojämn belysning kan tillgodogöras. Detta indikerar att tillsatsreflektorer för att optimera utbytet från solcellspaneler på årsbasis framförallt är en teknik för paneler av tunnfilmstyp.