I studien har planeringsprocessen vid infrastrukturinvestering analyserats. Särskild tonvikt har legat på hur Beredskapshänsyn (BIS) har tas i planeringsprocessen. Studieobjektet är Botniabanan. Att planera för och bygga en helt ny järnvägssträckning har långtgående konsekvenser för samhället; ekonomiskt, tekniskt, socialt och ekologiskt. Det är då väsentligt att risk- och sårbarhetsfrågor behandlas systematiskt i ett tidigt skede innan bansträckningar läggs fast. I studien presenteras ett analyssystem, där olika typer av risker och hot, från mikro- till makronivå, systematiseras och ställs mot varandra. Några resultat är: -I den nuvarande planeringsprocessen beaktas risk- och sårbarhetsaspekterna i huvudsak när korridorvalen redan gjorts, dvs relativt sent i planeringsprocessen. En betydande del av sårbarhetsplaneringen går därmed ut på att anpassa dessa risk- och sårbarhetsaspekterna i detaljplanering. - Ändrade prioriteringar leder till förändrad fokusering över tiden, vilket i hög grad påverkar meso- och makrofaktorer som t ex banans dragning. Tung och omfattande godstrafik istället för omfattande passagerartrafik förutsågs exempelvis inte när de ursprungliga planerna drogs upp. Detta betyder att det finns en uppenbar risk att den ekonomiska, sociala och ekologiska betydelse man förutsagt att banan ska få inte uppnås.