Artikeln behandlar yrkeslärarrollen i gymnasieskolan. Utgångspunkten tas i att den svenska gymnasieskolans yrkesförberedande program sedan införandet av den nuvarande läroplanen (Lpf 94) varit en utbildning som inte bara skall förbereda eleverna för en yrkeskarriär, utan även för framtida högskolestudier, parallellt med att de skall socialiseras som demokratiska samhällsmedborgare. I läroplanens (Lpf 94) mening torde det inte vara någon skillnad avseende hur viktiga de tre ”huvuduppgifterna” anses vara. Samtidigt är den starka betoningen på de teoretiska ämnena som präglar de svenska yrkesutbildningarna och inordningen av yrkeslärarutbildningen i akademin relativt unik vid jämförelser med andra länder. Det unika med gymnasieskolans yrkesförberedande program är att de till skillnad mot de studieförberedande utbildningarna omfattar arbetsplatsförlagd utbildning. Detta ställer krav på yrkeslärarna att skapa och upprätthålla kontakter med arbetslivet.
Artikeln tar sin utgångspunkt i en fallstudie inom SÄLIII-projektet. Resultatet visar att den svenska gymnasieskolans yrkesförberedande program är en komplex och svårorganiserad verksamhet med många aktörer involverade, såväl inom som utanför skolan. Kontakten mellan dessa är i många fall outvecklad, framför allt beroende på att alla är upptagna med sina ”kärnuppgifter”. De olika aktörerna arbetar isolerat från varandra, trots de försök som görs för att skapa samverkansorgan av olika slag. Samverkan tar emellertid tid i anspråk och en utökad samverkan kring APU-verksamheten stjäl tid från yrkeslärarnas kärnverksamhet, d.v.s. att organisera och genomföra undervisningen och motsvarande gäller för arbetslivets representanter. Det är inte bara en fråga om att det saknas ekonomiska resurser, utan även hur rektor, lärare och arbetslivets representanter organiserar verksamheten. Det handlar även om att yrkeslärarna har adekvat utbildning, liksom att betydelsen av att utbilda handledare på arbetsplatserna lyfts fram. En annan utmaning handlar om hur det går att balansera relationen mellan tidigare yrke och den nuvarande lärarrollen. Verksamheten är också tydligt könsuppdelad. En stor andel av ungdomarna tillbringar således sin gymnasietid i enkönade miljöer och kommer följaktligen senare också att arbeta på arbetsplatser där alla, eller nästan alla, arbetskamrater är av samma kön. De status- makt- och ekonomiskillnader inom arbetslivet som präglar samhället idag tenderar därmed att kvarstå under överskådlig tid.