Introduktion
Rörelsekunnande och koordinativ förmåga har inte varit ett framträdande tema i ämnet idrott och hälsa varken nationellt (Larsson, Redelius och Fagell, 2007) eller internationellt Kirk, 2010; Tinning, 2010).
Rörelsekunnande, i termer av ’ idrottslig förmåga’ betraktas snarare som ett underförstått, förgivet taget krav för att vara ’bra i idrott’ (Evans, 2004; Gard, 2006; Redelius m.fl., 2007; Kirk, 2010). Den ’idrottsliga förmågan’ verkar heller inte handla om kvalitativa aspekter i form av koordinativ förmåga, kroppsmedvetenhet, estetiskt uttryck eller skapande av rörelser och framträder inte som ett mål för en pedagogisk idé . Det är istället, trots ämnets tradition av att vara ett ’praktiskt’ ämne, det teoretiska kunnandet som premieras (Hay, 2006, Green, 2010) vilket får konsekvensen att kunskap i rörelser och rörelseaktiviteter blir trivialt (Kirk, 2010). Det finns därmed, som Evans (2004) efterfrågar, ett behov av att diskutera vad ’idrottslig förmåga’ kan vara. En utgångspunkt är att rörelsekunnande är en möjlig förmåga att utveckla men att den till stor del innefattar en tyst dimension som är svår att beskriva.
Syfte & teoretisk ram
Syftet med studien är att undersöka och beskriva free ski-åkares rörelsekunnande. Exempel på frågeställning är ”vad kan man när man kan en ”flat spin niohundra med tail grab”?
Förståelsen av rörelsekunnande som kunskap hämtar inspiration från Michael Polanyis teori om tacit knowing. Här ses kunskap som en process; ett kunnande som blir personligt i bemärkelsen att det utvecklas i den praktiska erfarenheten (Polanyi, 1961). Free ski åkarnas rörelsekunnande förstås även utifrån de fyra aspekter av kunskap som kan ses som integrerade i all kunskap (Carlgren, 2009).
Metod
Erfarna, självlärda utövare i free skiing filmades under träning och intervjuades i form av stimulated recall. Data består av fyra videofilmer från träning och tävling samt fyra timslånga ljudinspelningar av stimulated recall intervjuer. Utövarna har fått kommentera sina filmade trick där temat för samtalet har varit att så noggrant som möjligt beskriva sitt momentana handlande.
Resultat
En preliminär analys visar att erfarna utövare utvecklat specifika kunnanden som bidrar till att de kan anpassa sina rörelser till olika yttre förhållanden (snöns konsistens, hoppets konstruktion, vindens riktning och hastighet). De har också utvecklat en förmåga att ’läsa av’ sin egen hastighet både i luften och på marken samt i roterande tillstånd. Deras specifika kunnande inbegriper också att navigera sin kroppsliga uppmärksamhet och växla denna under olika faser i sina rörelser.
Diskussion
Resultaten kan bidra till en didaktisk diskussion om hur rörelsekunnande kan förstås och därmed också bidra till diskussionen om vad undervisning i rörelse kan innebära och vilket kunnande som kan utvecklas i en pedagogisk kroppslig praktik.
2012.