Syftet med min studie var att belysa och jämföra språkpolitiken i Sverige och
Tyskland med särskilt fokus på styrdokument som gäller språkundervisning av
nyanlända vuxna invandrare. Frågeställningarna som studien skulle besvara var
följande: Vad är det som anges i den nationella lagstiftningen om den enskildes
tillgång till språk både vad gäller modersmål och andra språk? Hur organiseras
undervisningen i andraspråk för vuxna nyanlända i Sverige respektive Tyskland?
Vilka likheter och skillnader finns mellan Tyskland och Sverige vad gäller
organisation av andraspråksutbildning för nyanlända vuxna?
Jag använde mig av en kvalitativ metod, där materialurvalet bestod av tyska och
svenska lagtexter inom relevant område.
Resultatet visade att Sveriges språklag garanterar den enskildes tillgång till språk både
vad gäller modersmål och annat språk än modersmål. Tyskland saknar språklag, som
tyder på att Tyskland inte känner behovet av att reglera det tyska språket i förhållande
till andra språk. Tyska är ett starkt språk inom ett nationellt och internationellt
sammanhang. Undervisningen för nyanlända vuxna invandrare förankras i Sverige
och Tyskland genom lagstiftning, dock finns mer olikheter än likheter när man jämför
paragrafernas innehåll. Medan Sverige påvisar pedagogiska drag i förordningen kring
SFI samt obegränsat tillgänglighet utmärker sig den tyska integrationskursen genom
språkideologi. Detta sker i form av språktest som förutsättning för tilldelning av
medborgarskap samt begränsningar i rätten att delta.
2014. , p. 45
Språkpolitik, invandringspolitik, SFI, integrationskurs, migration, språklag, språktest