Pedagoger arbetar olika med sina elever vid läsinlärningen. De två metoder som figurerar mest i den heta läsdebatten är ljudmetoden och helordsmetoden. Ljudmetoden är en syntetisk metod där bottom up-tänket härskar. Eleven ska arbeta sig upp från delarna till helheten. Helordsmetoden är en analytisk metod som följer en top down-modell. Eleverna ska arbeta sig ned från helheten till delarna. Precis som det låter är dessa två metoder varandras motsats. Syftet med detta examensarbete var att kartlägga vilka metoder som används i ett urval av skolor i en kommun. Det var också intressant att höra hur pedagogerna arbetar med vald metod samt hur pedagogernas attityder var till metoden. Sju pedagoger intervjuades under kvalitativa former och resultatet kom att vara varierat. Dock kan man utläsa en relativt röd tråd i metodvalen. En del använder renodlade metoder som ljudmetoden, ASL eller Kiwimetoden. Andra använder kombinationer av ljudmetoden, ASL, Kiwimetoden eller LTG. Gemensamt är ändå att i stort sett alla var överens om att den syntetiska delen, att arbeta med språkets delar bör finns med i läsinlärningen. I stort sett alla pedagoger påpekade att den språkliga medvetenheten var avgörande om en elev skulle lyckas i läsningen eller ej. Oavsett vilka metoder de valt att använda tycks största fokus ligga på den enskilde individen. Alla är ense om att varje individ är unik och att ingen metod passar till alla individer.
Jag anser att denna undersökning är relevant för läraryrket. Det är av stor vikt att både de nyblivna och de verksamma pedagogerna funderar på metodval samt syftet med valet och hur metoden går att individanpassas.