Syftet med den här undersökningen är att visa hur lärare i svenska som andraspråk, på gymnasial
nivå, resonerar kring möjligheterna att använda skönlitteratur i undervisningen samt på vilka
grunder de väljer skönlitterära texter för undervisningen. De frågeställningar som undersökningen
grundar sig på är, bland annat, hur de ser på möjligheterna att använda skönlitteratur i
undervisningen, hur de arbetar med skönlitteratur samt vilka positiva respektive negativa aspekter
de ser med att använda skönlitteratur i stället för anpassade läromedel i undervisningen.
Undersökningens metod bygger på kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare i svenska som
andraspråk.
Resultatet visar att lärarna, i undersökningen, både använder skönlitteratur i undervisningen i stor
utsträckning och är positiva till det. De menar att skönlitteratur väcker engagemang och kan läsas
för att vidga perspektivet och ge en större förståelse för andra människor och kulturer. Vidare
visar resultatet att lärarna använder skönlitteratur som ett språkutvecklande arbetssätt, bland
annat för att utveckla muntlig interaktion och för att vidga ordförrådet. Flera av informanterna
arbetar tematiskt kring skönlitteratur eftersom de anser att de kan få med många, olika moment,
från kursplanerna, vid ett sådant arbetssätt. Lärarna tycker att de kan använda skönlitteratur i
undervisningen i stor utsträckning eftersom de kan koppla skönlitterära texter till stora delar av
kursplanen i svenska som andraspråk och dess mål.
2014.
svenska som andraspråk, undervisning, skönlitteratur, gymnasiet, kursplaner, läsning, språkutveckling