Uppsatsen syftar till att belysa Sfi-studerandes och Sfi-lärares åsikter angående modersmålets användning i andraspråksundervisningen i form av Svenska för invandrare samt att synliggöra samverkan mellan språket och identitet som visas i informanternas utsagor. Mitt intresse vänder sig till användningen av kursdeltagarnas modersmål som en resurs för att främja vuxna inlärares framgång i andraspråkstillägnandet samt att bekräfta deras identiteter, vilket kan leda till Sfi-studerandes empowerment och delaktighet i samhället.
Metoden som används i denna studie är kvalitativa intervjuer med fem Sfi-studerande och två Sfi-lärare.
Resultatet visar att vuxna utbildade Sfi-studerande, vars språk avsevärt skiljer sig från svenska språket, ser modersmålet snarare som ett hinder än en resurs i andraspråkstillägnandet och anser att maximal exponering av målspråket är avgörande för andraspråksinlärningsframgång. Kursdeltagarnas berättelser visar att de också bygger tillägnandet av svenska språket på kunskaper och förmågor i förstaspråket.
Denna studie visar dessutom att andraspråkinlärarnas modersmål är av stor vikt för deras kognitiva, lingvistiska och psykologiska välbefinnande men trots detta påstår samtliga kursdeltagarna att det skulle bli en dålig idé att tillåta dem att använda modersmålet under Sfi-lektionerna. Genom att blanda språk och kulturer möjliggörs ett kulturellt möte och främjas tillägnandet av svenska språket, enligt lärarna och kursdeltagarna.