Inom ramen för denna text frågar jag mig hur Ricoeurs sätt att se på narrativen (livsberättelsen) kan användas i ett projekt om pedagogiskt ledarskap där livsberättelsen är central. Projektet, som delas med tre kollegor inom forskningsprofilen Utbildning och lärande vid Högskolan Dalarna, ifråga är ett empiriskt skolforskningsprojekt där ledmotiven pedagogiskt ledarskap och meningsfullt mångfaldsfrämjande är centrala och vars syfte är att belysa på vilka sätt lärares ledarskap kan leda till meningsfullt mångfaldsfrämjande av klassrummets mångfald. Metodologiskt tar denna ansats sin utgångspunkt i den forskningskontext som projektet skriver fram som ”ett normkritiskt förhållningssätt” och ”ifrågasättande av förgivettagna föreställningar”. Datainsamlingen baseras förutom observationer på livsberättelser från lärare i en vardagsnära skolkontext.