Denna undersökning syftade till att genom en kvantitativ undersökning ta reda på hur elevers inställning till skönlitteratur i svenskämnet ser ut, med fokus på eventuella skillnader och likheter i den läsning som ingår i svenskämnet och den läsning eleverna ägnar sig åt på sin fritid. Undersökningen syftade även till att genom en jämförelse av enkätsvaren med tidigare forskning om gymnasieungdomars läsning försöka finna en förklaring till den inställning som framkommer i den kvantitativa undersökningen. Texter som behandlar skönlitterär läsning ur ett genusperspektiv har valts bort och fokus har istället lagts på elevers fritidsläsning. Forskningen visar att såväl elever som texter innehar olika repertoarer, och dessa repertoarer kan antingen samspela eller kollidera. Vid ett samspel mellan dessa repertoarer uppskattar eleven oftast texten, medan han eller hon vid en kollision oftast avvisar den. Undersökningens enkätsvar stämmer väl överens med denna forskning. Min undersökning visar att eleverna förefaller se olika syften med läsningen i undervisningssammanhang och på fritiden. Enligt den tidigare forskningen påverkar detta hur eleverna läser texten. En efferent läsning är dominerande i skolsammanhang och försvårar ett känslomässigt och personligt förhållningssätt till texten – något som i sin tur försvårar utvecklandet och byggandet av föreställningsvärldar under läsningen. I en diskussion pekas även på skillnader mellan ämnesplanen för svenska i Lpf94 och Gy11. Vissa skillnader har visat sig och min tolkning av dessa skillnader är att de innebär en förbättring av synen på skönlitteratur i undervisningen; fokus har flyttats från att texten ska ge eleverna lust till läsning till att eleverna ska finna lust till läsning i samspel med texten.