Benägenheten att diagnostisera och sjukliggöra har i dagens samhälle tillsynesökat avsevärt där ett biomedicinskt perspektiv och allt ökande fokus på hälsatagit plats i samhälle och vardagligt liv. Det skulle kunna påstås att det pågår enoenig samhällsdebatt och diskussion omkring psykiatrisk diagnostisering avindivider. Syftet med denna studie var att försöka belysa hur individer utifrånrådande samhällsförhållanden genom berättandet framställer och påverkar sinidentitet i förhållande till att leva med olika typer av psykiatriska diagnoser.Vårt material utgjordes av sex svenska självbiografier författade mellan åren2010 till 2014 av personer som berättar om sina upplevelser och erfarenheter avpsykiatriska diagnoser. Studiens material har i relation till redovisad tidigareforskning analyserats med en narrativ analysmetod och kvalitativinnehållsanalys. Resultat av vår studie visar hur författarna i de självbiografiskaberättelserna på ett tvetydigt vis främst förhåller sig till två fenomen, delsbiomedicinska förklaringar och dels samhällsnormer, och hur dessa tenderar haen ständig närvaro vilket skapar ambivalens för identitetsskapandet iberättelserna. De självbiografiska berättelserna och identitetskapandet tenderarskildra samt innefatta en kamp mot en outtalad makt som författarna intetillfullo behärskar.