Ett utav de främsta argumenten som används för inlärning av svensk grammatik är nyttan eleven har när hen ska lära sig ett främmande språk. Syftet med den här uppsatsen är att se huruvida detta argument är trovärdigt – en kritisk analys av tre läroböcker har gjorts för att fastställa om den svenska grammatiken kan agera hjälpgumma vid inlärning av den engelska grammatiken.Analysen avgränsas genom att studera läroböcker och däri landar fokus på vad och hur verb och verbböjning beskrivs i tre läroböcker.Den kritiska analysen tar avstamp från den kunskap en elev (här hypotetiskt – och i bästa fall) besitter efter att ha läst och inhämtat kunskaper om verb från läroböckerna i svenska: Bums (årskurs 5) samt Studio Svenska (årskurs 7). Med detta som bakgrund analyseras nyttan en elev har av den svenska grammatiken runt verben när hen sedan lär sig och möter den engelska grammatiken runt verben i läroboken Good Stuff (årskurs 7). Gränsen mellan hjälpgumma och stjälpgumma dras huruvida svensk grammatik hjälper vid inlärning av den engelska i mer än hälften av det analyserade materialet.Denna analys visar att vid inlärning av engelska kan den svenska grammatiken endast agera hjälpgumma i strax över hälften av analysmomenten. Till viss del har den svenska grammatiken ingen nytta alls dock. Det är intressant att se hur Good Stuff använder svenska begrepp även om t.ex. begreppen inte existerar i den svenska grammatiken. Vid vissa grammatiska moment kan t.o.m. den tidigare inlärda svenska grammatiken försvåra. Bland de grammatiska förklaringarna och definitionerna i böckerna finns ofta en ”tystnad” efter de kort presenterade grammatiska momenten – som emellanåt förvirrar mer än förklarar. Liksom i läroplanerna så döljs ordet grammatik men kommer försiktigt i andra skepnader, denna försiktighet finns även i läroböckerna.