Syftet med studien var att undersöka högstadielärares tankar kring relationer mellan lärare och elev samt undersöka lärarnas tankar kring relationernas betydelse för eleverna. Syftet var också att studien skall bidra till kunskapsutvecklingen om det undersökta området.Undersökningen genomfördes på en högstadieskola i en svensk medelstor kommun där fyra verksamma lärare valdes ut genom ett bekvämlighetsurval samt ett strategiskt urval. Undersökningsmetoden var kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades utifrån Aspelin och Perssons (2011) fyra nivåer i det teoretiska synsättet Relationell pedagogik samt utifrån Bubers (2000) teori om Det mellanmänskliga.Informanterna ansåg att relationer är mycket betydelsefulla för att öka elevernas trygghet och deras lust att lära. Varje relation mellan lärare och elev är unik och både lärarens och elevens personlighet har en avgörande betydelse för hur relationen blir att se ut enligt informanterna. Informanterna anser att merparten av alla elever är i behov av närmare relationer till sina lärare. Relationen mellan lärare och elever utgör därför en central del i skolverksamheten och det är något som lärare arbetar med hela tiden. Trots att arbetet med relationer är en central del i yrket diskuterar eller reflekterar inte informanterna över relationsarbetet tillsammans med sina kollegor, vilket gör deras syn på betydelsen av arbetet något motsägelsefull.