Likabehandling, könsdiskriminering och kränkande behandling är områden som speglar skolans arbete i modern tid. Tidigare studier har visat att skolan är en plats, där elever och lärare möts och konsturerar kön tillsammans. Dessa konstruktioner gör att bilder om vad som är normalt och onormalt för flickor och pojkar skapas och påverkar elevers vardag. Det har även i tidigare studier visat sig att det är i ämnet idrott och hälsa som könsdiskriminering åskådliggörs tydligt och att det finns bilder hos lärare att flickor presterar sämre än pojkar i ämnet idrott och hälsa.
Syftet med denna studie är att få inblick i idrottslärares uppfattningar om gymnasieskolans likabehandlingsarbete mot könsdiskriminering samt vilka arbetsätt gymnasielärarna själva uppfattar att de använder sig av för att motverka könsdiskriminering och kränkande behandling i sin undervisning.
Metoden som användes var tre halvstrukturerade intervjuer och valdes för att kunna samtala ingående med individer. Urvalet bestod av tre utbildade idrottslärare som arbetade på samma skola i en kommun i mellersta Sverige. Dessa har arbetat som lärare i fem, tjugo och tjugofem år.
Resultatet visar att idrottslärarna ser sin egen roll som viktig i arbetet för att främja likabehandling och för att motverka kränkande behandling och diskriminering och därför försöker lärarna se till elevernas bästa och handla efter att främja alla elever. Resultatet visar även att idrottslärarna använder sig av olika arbetsätt för att motverka kränkande behandling och diskriminering och dessa var att skapa goda och trygga miljöer och att samtala och diskutera med elever och kollegor för att utveckla verksamheten. Idrottslärarnas berättelser skulle även kunna visa på att det förekommer både könsdiskriminering och kränkande behandling i skolan och utifrån det skulle det kunna tolkas som att lärarnas arbetsätt för att främja likabehandling inte är tillräckliga. Dock kan inte detta beläggas i denna studie.