Föreliggande studie utgår från de behov som finns inom undervisningen i svenska som andraspråk,
t.ex. vilka fonologiska kontraster och vilka fonetiska korrelat som är viktigast för att göra sig
förstådd. Hur kan man beskriva de viktiga fonologiska/fonetiska egenskaperna så att de blir
hanterliga för lärare och inlärare?
Långvarigt arbete med undervisning, studier samt diskussioner med lärare och forskare har lett till
slutsatsen att framförallt betoning och kvantitet är avgörande för att man ska göra sig förstådd.
Forskning inom svensk prosodi ger stöd för tanken att duration (fysisk längd) är den viktigaste
perceptuella ledtråden till både betoningen och kvantiteten i svenska.
Svenskans ordbetoning kan illustreras med ordpar som kallas-kalas, racket-raket m.fl. medan
kvantitetsdistinktion enklast illustreras med ordpar som tal-tall, vila-villa etc. Mitt avhandlingsarbete
handlar främst om durationens roll som förmedlare av svenskans kvantitet, och om durationens
samspel med vokalljudens spektrala egenskaper (klangfärg). Den komplementära konsonantlängden,
som är nödvändig för generell förlängning av betonade stavelser spelar också en central roll i min
forskning.
Infödda svenskars realisering av kvantitetsdistinktionen är känd för att bestå av ett intrikat samspel
mellan duration, spektrum och diftongering, för att skilja mellan lång och kort vokalallofon. Detta
samspel skiljer sig mellan olika vokalfonem och dessutom mellan olika regionala varianter/dialekter.
På grund av den nämnda komplexiteten kan man vänta sig att en andraspråkstalare medvetet eller
omedvetet väljer en mindre komplex realisering och tar fasta på någon av de nämnda parametrarna
på bekostnad av övriga. På grund av den dominans som durationen har som korrelat hos infödda
talare, inom såväl vokalinventariet som det geografiska språkområdet, kan man förvänta att
andraspråkstalare använder sig mer av duration än av klangfärgsskillnader och diftongering.
Huvudfrågor för den aktuella studien är:
• Hur gör framgångsrika andraspråkstalare rent fonetiskt/akustiskt för att förmedla svenskans
kvantitetsdistinktion?
• Har de framgångsrika talarnas förstaspråk fonologisk kvantitet i högre grad än icke
framgångsrika talares?
33 andraspråkstalare med 18 olika förstaspråk spelades in när de uttalade testorden gratis, matta,
vila, sillen, mäta och etta. Orden uttalades i bärfrasen ”Det var ……… jag menade”. 10 infödda
svenska talare, 5 män och 5 kvinnor, spelades in som referensmaterial. Durationer för hela
yttranden, testorden, betonad vokal och efterföljande konsonant mättes och några relativa mått
beräknades. Då gratis och matta är det ordpar där infödda svenskar oftast har klart hörbar spektral
skillnad mellan lång och kort vokalallofon, mättes för dessa ord även värdet hos första och andra
formanten, som är det gängse akustiska måttet på skillnaden i vokalspektrum i dimensionerna
främre-bakre samt öppen-sluten. För ordparet vila-sillen undersöktes även graden av
diftongering/palatalisering hos lång vokalallofon, som är ett typiskt drag i central standardsvenska.
Analysen skedde med hjälp av lyssning, oscillogram och spektrogram i talanalysprogrammet Praat.
Den huvudsakliga studien jämför andraspråkstalarnas lyckade uttal av testorden dels med de
misslyckade uttalen och dels med de infödda svenska talarnas uttal av samma ord. Resultatet visar
att de andraspråkstalare som fått ”godkänt” av samtliga 10 infödda svenska lyssnare, använde
duration i ungefär samma utsträckning som de svenska talarna och spektrum/diftongering i betydligt
mindre utsträckning.
Modersmålets nyttjande av fonologisk kvantitet hade i detta material inte någon nämnvärd inverkan
på hur talarna lyckades förmedla kvantiteten i svenska.
2006. p. 369-378
Tjugoåttonde sammankomsten för svenskans beskrivning - Örebro den 14-15 oktober 2005