Historiekultur beskriver hur en människa inhämtar historia. Denna historia bearbetas sedan i en process som kallas historiebruk. Historian brukas och används för att sedan påverka en människas liv. Allt det mynnar ut i ett historiemedvetande men också ett historiskt tänkande. Processen som beskrivits kan göras både medvetet och omedvetet. Uppsatsens övergripande syfte är att synliggöra ett samband mellan historiekultur och historiskt tänkande. I en grupp av elever visade sig skillnaden vara marginell, men det ska inte förringas att det faktiskt fanns en skillnad.I uppsatsen är det två perspektiv av historiekultur som märks hos eleverna. Dels via populärkultur där eleven har inhämtat sin historia via film, dels via sociala sammanhang där historian kom från fysiska människor. Den marginella skillnaden syns på så sätt att individer som har sin historiekultur i populärkultur har ett mindre aktiverat historiskt tänkande. I gruppen med en social historiekultur fanns även elever som i högre grad visade historisk empati till skillnad från den populärkulturistiska. Det visade sig också att elever som hämtat historiekulturen från sociala sammanhang även var dom som styrdes av emotionella kopplingar i sin jakt på historia. Avslutningsvis kan det sägas att elever som hade en socialhistoriekultur var mer känslosamma. Dessa lät sig styras av känslor och hade större förmåga att visa empati i historiska sammanhang. I uppsatsen ställs dessa resultat mot tidigare forskning, främst om historiemedvetande men också historiskt tänkande.