Denna studie är en fallstudie genomförd i en klass i en gymnasieskola där två olika metoder för att fördela ordet mellan elever när läraren ställer en fråga testas. De två metoderna är handuppräckning och slumpmässigt val. Studiens syfte är att undersöka fördelar och nackdelar med handuppräckning respektive slumpmässigt val ur elevernas och lärarens perspektiv. Resultatet visar att handuppräckning upplevs som ofördelaktig av både läraren och av många elever: metoden leder till att endast ett fåtal elever deltar i klassrumsinteraktionen. Dessutom medför metoden att alltför mycket vikt läggs på att ge ett korrekt svar på lärarens fråga, vilket gör att interaktion blir ännu mer begränsad. Vidare visar studiens resultat att även slumpmässigt val uppvisar några svårigheter varav vissa av övergående natur, men också många fördelar. Metoden främjar interaktion och lyfter elevernas tilltro till egna kunskaper och åsikter. Enligt den teori som tillämpas i studien, nämligen sociokulturellt perspektiv är slumpmässigt val mer fördelaktig än handuppräckning och leder till ökat lärande eftersom den främjar interaktion, möjliggör en omfördelning av elevernas olika kunskaper och gör att eleverna engagerar sig mer i undervisningen.