Syfte
Syftet var att ta reda på vad elitaktiva inom längdskidor anser vara en bra idrotts- och träningsmiljö.
Metod
Metoden som används är uppdelad i två olika ansatser. Den första ansatsen är inom den kvantitativa forskningen och utformades som en enkätstudie, där längdskidåkare har fått svara på frågor om sin träningsmiljö. Den andra delen av uppsatsen är utformad som en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjufrågor baserat på ett mindre urval av de som svarat på enkäten. Detta skedde efter att resultatet av den kvantitativa studien blivit analyserat, för att utforma en intervjumall från enkätsvaren, i syfte att försöka få en djupare förståelse av detta problemområde.
Resultat
Resultatet visar att det finns en stor komplexitet i uppfattningen om vad som anses vara en bra träningsmiljö för längdskidåkare. Dock kan det urskiljas att vissa faktorer som viktigare än andra, till exempel vikten av att ha träningskamrater och god sparring för att kunna utvecklas. Värdet av att ha en tränare ansågs också viktigt. Resultaten visar även hur den elitaktive upplever sin träningsmiljö i dag och vad som efterfrågas.
Slutsatser
Det framkom tydligt att bristen på hjälp upplevs stor bland seniorer inom längdskidor. Att steget mellan junior och eventuellt gå på ett skidgymnasium, till att bli senior upplevs alldeles för stort, att det inte finns tillräcklig stödfunktioner, skolor eller träningsgrupper att tillgå som senior.