Följande text innehåller en studie bestående av en enkätundersökning och sex personliga intervjuer. Det berörda ämnesområdet är filmer som man skäms över att man tycker om, så kallade skämfilmer. En av våra informanter beskrev en sådan filmupplevelse som en euforisk ångest. En ständig inre känslomässig konflikt mellan bra, dåligt, pinsamt och magiskt. Studiens tyngd ligger på hur filmerna berör och varför man skäms över det. Samtliga informanter är mediestudenter på Högskolan Dalarna. Vi fick in 43 enkäter som vi kunde räkna till vårt empiriska material. Informanterna listade filmer samt besvarade frågor och påståenden som skulle komma att ligga till grund för urvalsprocess till fördjupade intervjuer. De filmer som nämndes av flest personer var följande: Mamma Mia (2008), Twilight (2008) och High School Musical (2006). I urvalsprocessen valdes sex personer ut som nämnt någon utav ovanstående filmer. Deras intervjuer, tolkas, analyseras och kopplas till teori inom ämnesområdet. Resultatet av analysen visar att samtliga skäms inför sig själv och andra att de tycker om filmen. Främst ger sig skammen uttryck när filmen beskrivs som cheezy.