Syftet med denna uppsats var att analysera studier av läroböcker i religionskunskap för den svenska gymnasieskolan med avseende på hur olika minoriteters religioner och kultur presenteras och om de brister som uppmärksammats speglar en möjlig tolkning av våra styrdokument. De studier som jag analyserat är Jonas Otterbecks vad kan man egentligen begära? Masoud Kamalis Skolböcker och kognitiv andrafiering, Kjell Härenstam och Harald Runbloms underlagsrapporter till Skolverkets rapport I enlighet med skolans värdegrund?
Kritiken som ges av läromedel är i första hand mot det kunskapsurval som läroböckerna väljer att framställa. Det forskarna menar är att det inte presenteras vems tolkning som skildras och att religionerna ibland beskrivs som oföränderliga monolitiska enheter. Det finns också kritik mot att det framställs ett vi i läroböckerna som representerar en vit europeisk kristen som ses som human och som kontrasteras mot ett inhumant, traditionellt och ojämlikt dem.
I det stora hela är kritiken riktad mot läroböckerna och inte mot styrdokumenten, men viss kritik riktas mot att läroplanen skriver fram etik ifrån kristendom och västerländskhumanism vilket kan leda till tolkningar att motsvarande etik inte går att finna hos andra religioner eller icke västerländska värderingssystem.
Forskningen ger en rad förbättringsförslag så som återkommande statlig granskning av person som själv har erfarenhet av diskriminering. Att det tydligt ska framgå vems version och tolkning som presenteras och att religion och kulturarv inte är något statiskt utan skiftar över tid, i olika sociala skikt, beroende på genuskonstruktion, beroende på materiella och kulturgeografiska förhållanden.