Genom en kritisk granskning av sammanlagt tolv åtgärdsprogram från tre skolor redovisas hur elever och dess problematik framställs. Hermeneutiken är metodteoretisk referensram, vilket har som syfte att genom att tolka intentioner och avsikter, uttryckta genom språket, förstå människors livssituation.
Det är ett individfokuserat synsätt som synliggörs, vilket följer tidigare forskning på området. Maktaspekter, där elevernas åsikter och tankar inte alltid synliggörs eller får gehör, blir intressanta. Det är även tydligt att normalitet och avvikelse finns närvarande när åtgärdsprogram formuleras, både hos elever och i undervisning.
Ett kritiskt perspektiv saknas ofta och leder till att organisation och miljö inte i lika stor utsträckning blir fokus för åtgärder. Istället är det åtgärder med individfokus, det vill säga ett kompensatoriskt perspektiv på specialpedagogik, som är det vanligaste. Hur lyckade åtgärdsprogrammen är beror till stor del på huruvida eleverna ställer sig positiva till åtgärderna samt om åtgärderna som formulerats faktiskt kan tolkas vara rätt för problemen.
Att skriva ett åtgärdsprogram är allt annat än enkelt. Det kräver ett värderingsfritt formulerat språk, vilket i sin tur kräver att problematik och åtgärder diskuteras ur ett kritiskt perspektiv, där en uppfattad verklighet ifrågasätts och problematiseras.