Denna uppsats undersöker förenligheten och argumentationen kring islam och de mänskliga rättigheterna utifrån två artiklar skrivna av Elena Namli och Irene Oh. Frågeställningarna som studien vilar på är hur författarna argumenterar för förhållandet mellan sharia och mänskliga rättigheter i sina artiklar, vilka typer av förståelse av sharia respektive mänskliga som rättigheter framträder i författarnas artiklar samt om författarnas argumentation kring sharia och mänskliga rättigheter kan bidra till en större förståelse inom skolan.
Undersökningens metod är en kvalitativ textanalys, i form av en komparativ litteraturstudie där de två artiklarnas innehåll har analyserats. Resultatet av analysen av artiklarna visar hur en gemensam sakfråga, exempelvis sharia, i en dialog bidrar till större förståelse för förenligheten mellan islam och mänskliga rättigheter. Förståelsen för mänskliga rättigheter och islam varierar då sharia, inom islam, kan tolkas både som en gudomlig lag, en juridisk lag eller en familjerättslig lag. Mänskliga rättigheter kan förstås som både en moralisk lag eller en juridisk lag. Argumentationen i artiklarna framhäver även västvärldens förförståelse för förenligheten, där ofta västvärldens tolkningar och synsätt på sharia och mänskliga rättigheter är en oskriven norm.