Forskning har visat att matematikundervisningen i dagens skola fortfarande präglas i stor mån av gamla och traditionella metoder, där individuellt arbete i läroboken fortfarande står i fokus. Detta bidrar till att kommunikationsförmågan som elever ska utveckla enligt våra styrdokument åsidosätts. Samtidigt som forskning visar att detta är ett faktum, konstateras det även att detta blir problematiskt av många orsaker. Utifrån en systematisk litteraturstudie undersöktes därför på vilket sätt läraren kan organisera sin undervisning så att elever istället ges möjlighet att lära sig det matematiska innehållet genom muntlig kommunikation och lär sig kommunicera muntligt om och i matematik. Kommunikation är en förutsättning för att ett lärande ska äga rum och den muntliga kommunikationen bidrar till elevens matematiska förståelse. Genom att organisera undervisningen i matematik utifrån en kontext där eleverna ges möjlighet att; aktivt delta i ett samspel med andra så att dialoger och samtal kan ske, få ta del av utmanande uppgifter som exempelvis ”rika problem” som ger möjlighet till reflektion och olika vägar till lösningar, erbjudas att arbeta med olika arbetsmetoder och i olika gruppkonstellationer, samt att få gott om tid till att arbeta med olika uppgifter kan eleverna ges möjlighet att utveckla förmågan som är kopplad till muntlig kommunikation. Läraren måste också fungera som ett stöd i denna process och vara en förebild som uppmuntrar till ett mer teoretiskt språk. Läraren måste själv använda sig av ett matematiskt språk som i sin tur kan spegla av sig på eleverna. Läraren måste också konstruera och planera sin undervisning noggrant så att eleverna kan stimuleras med frågor. Mål och riktlinjer för vad som förväntas av eleverna bör vara tydliga.