Summativ bedömning är vanligt förekommande i den svenska skolan och har så varit under de senaste århundradena. Först under de senaste åren har denna typ av bedömning uppmärksammats och frågan om hur denna typ av bedömningspraktik påverkar elevernas lärande har väckts. I denna studie beskrivs den summativa bedömningspraktiken i år 4-6 på en svensk skola utifrån intervjuer där lärare delgett sina erfarenheter och sitt tillvägagångssätt. Det blir tydligt att den summativa bedömningen är en naturlig del av elevernas skolgång. Pedagogernas berättelser sätts i denna studie i relation till tidigare genomförd forskning kring bedömningens påverkan på elevers lärande. I studien framkommer att lärarna har vissa rutiner kring bedömningen som får stöd i forskningen. Bland annat använder lärarna den summativa bedömningen till hjälp för elevers lärande genom att utvärdera sin undervisning genom den och för att motivera speciella åtgärder. Men i studien står det också klart att den typ av bedömningspraktik som forskningen framhåller som direkt negativ för framför allt de lågpresterande elevernas lärande är en naturlig och ej ifrågasatt del av undervisningen. Eleverna får bland annat tidigt genom en summativ provbedömning veta hur mycket de kan i relation till de andra eleverna, men inte tillräckligt med hjälp för att ta nya steg i sitt lärande.