Den här C-uppsatsen syftar till att genom en kvantitativ studie av domböcker från Karlskrona örlogsstation under representiva krigs- och fredsår undersöka ett relativt bortglömt kapitel i svensk militärrättshistoria, nämligen brottslighet och rättspraxis för krigsmakten inom den svenska högsjöflottan mellan åren 1798 och 1812.
Rymmning det absolut vanligaste registrerade brottsligheten och de värvade volontärerna var rymningsbenägna än de indelta båtsmänen. Straffomvandlingen vid leuteration var återkommande väldigt godtycklig, även med omständigheter borträknat. Volontärerna begick i större utsträckning under rymning flera brott samtidigt och blev också i större utsträckning, efter leuteration av krigsrättens domslut, dömda till spöstraff samt fler antal gatlopp än båtsmän. Vid dubbel legas tagning var volontärer enormt överrepresenterade, speciellt under krigsår, jämfört med båtsmän. Tydligt är att båtsmäns och volontärers skilda positioner som deltids-respektive fulltid gav avtryck i straffregistret. Underofficerarna var klart överrepresenterade när det gällde fylleri i tjänst, angrepp, samt fångförsnillning. Manskapets representation av fylleri i tjänst lyser med sin frånvaro, vilket kan förklaras av extrajudiciell hantering utanför domstol.